1800-talet var i mångt och mycket ett omvälvningarnas århundrade. Det svenska samhället övergick från naturahushållning till penninghushållning. En annan viktig ändring var att det gamla bondesamhället så smått började att försvinna. Den industriella omdaningen satte djupa spår i samhällsutvecklingen. Kommunikationerna förbättrades genom jårnvägarnas tillkomst.
I mitten av 1800-talet började jämvägsplanerna så smått att diskuteras i våra trakter. En viss ovillighet för att inte säga motstånd mötte dock den första järnvägsplanen för byggande av en järnväg från Landskrona till Eslöv med anknytning till Helsingborg. Man kände dock isoleringens tryck och vidsynta män saknades dock inte för att ta initiativet och föra arbetet med järnvägen framåt.
Två bolag skulle enligt upprättat förslag svara för byggandet av den nya järnvägslinjen. Landskronabolaget
skulle verkställa byggnad av sträckan Landskrona - Eslöv och Helsingborgsbolaget banbygget från Helsingborg till en anknytningspunkt vid Billeberga. Från Landskronahåll förordades en anknytning vid Norra
Skrävlinge kyrka och i Helsingborg önskade man ha den i Tågarp. Röster höjdes också för en sammanbindningsbana längs kusten från Landskrona till Helsingborg, vilket hade varit naturligt sett med dagens ögon.
Majoren C. Adelskjölds förslag till sträckning, upprättad 1862, antogs.
Sedan lån från staten beviljats kunde arbetet sättas igång och avslutades år 1865. Den 31 juli 1865 togs den
nya järnvägsförbindelsen i bruk för första gången. Byarna runt Reslövs socken fick därmed dagliga järnvägsförbindelser med städerna Landskrona, Helsingborg och Eslöv.
I Eslöv skedde en anknytning till den i bruk varande stambanan.
Orten Marieholm föddes sålunda i och med järnvägens tillkomst. Namnfrågan var inget större problem, då stationsbyggnaden kom att ligga på mark, som avstyckats från Marieholmsgården. Denna gård låg endast några hundra meter från järnvägsstationen. Gårdsnamnet Marieholm hade tillkommit då en tidigare ägare till gården, kronolänsmanncn Fredrik Jonasson Holm, född 1764, låtit sin hustru Maria, född 1772, ge sitt namn åt gården. Namnet hade troligen uppkommit vid enskiftet 1804-1806. På krigskartan från 1815 förekommer gårdsnamnet Marieholm.
För Marieholms vidkommande var den 31 juli 1865 en festdag då invigningståget giorde ett kort uppehåll vid den nya stationen. I Eslöv hade kung Karl XV anlänt vid 11-tlden på förmiddagen. Tre kungliga vagnar, av vilka den mellersta var öppen, inkopplades och festtåget avgick till Landskrona, där kungen förklarade banan invigd. På Marieholms station hade dagen till ära rests en äreport och en blåsorkester förgyllde ytterligare stämningen med att spela populära regementsmarscher. Då tåget stannade en kort stund hade den församlade menigheten möjlighet att titta på kungen och hans ståtliga följe samt utbringa ett leve för majestätet. I stram givakt stod nyutnämnde stinsen Jöns Peter Holmberg, född 1817 i Trollenäs.
Dagen efter invigningen togs den nya järnvägslinjen i bruk. Skånes första enskilda järnväg. Två tåg i vardera riktningen gjorde uppehåll i Marieholm. Från Eslöv ankom morgontåget strax före nio och så fanns det ett eftermiddagståg med ankomst 3.20. Från Landskrona och Helsingborg kom morgontåget vid 8-tiden och vid 14.30 tiden på eftermiddagen kom ytterligare ett tåg.
Stinsen i Marieholm erhöll i årslön drygt 900 rdr jämte inkvartering. I järnvägsbyggnadens andra våning var
det inrett en bostad för stinsen och hans familj. I bottenvåningen fanns 2:a och 3:e klass väntsal, biljettexpedition samt ett rum för ankommande och avgående ilgods. Framför biljettluckan fanns också ett utrymme
för allmänheten. Ett mindre rum för stationsskrivaren m.fl. för övernattning inrymdes på bottenplanet. På
andra sidan spårområdet låg fraktgodsmagasinet.
Det var uppfört så att tåget kunde passera genom byggnaden. I början av 1940-talet revs magasinet och ersattes med en ny byggnad beroende på järnvägens elektrifiering.
Ett tiotal meter från järnvägsstationen hade en toalettbyggnad uppförts, vars emaljskyltar förkunnade ingång: för "men" och "quinnor". På 1940-talet revs byggnaden som låg i stationsområdets västra del och en ny uppfördes vid östra sidan av området. Här låg också en jordkällare där stinsen förvarade mat.
Även i ett annat avseende än när det gällde att forsla trafikanter och gods var järnvägens tillkomst i bygden av stor betydelse. På varje järnvägsstation utmed linjen hade det inrättats en järnvägstelegraf. Denna utnyttjades för sändning av telegram och andra viktiga meddelanden. Telefonen kom till bygden först vid sekelskiftet.
Den nya järnvägslinjen fick namnet "Landskrona-Helsingborgs jernvägar", vanligen förkortat till L & HJ. 1941 förstatligades järnvägen och 1944 blev det eldrift. Ångloken försvann och därmed namnen och numren på loken. Till en början hade loken namn efter olika personer som bland annat tillhörde styrelsen för järnvägen. Ett sådant namn var den skånske "sockerkungen" C.F. Tranchell. Sedan blev det nummer fram till de sista moderna ångloken som 22:an och 23:an.
Järnvägen hade under årtionden stor betydelse för bygden innan bilismen dök upp som en allvarlig konkurrent. Redan på 1930-talet märktes en ökning av frakttransporterna med lastbil. Man fick varorna levererade hem till affären eller bostaden. Järnvägen svarade då med att anskaffa en lastbil som stationskarlen körde och där varan forslades från järnvägsstationen och hem till mottagaren helt gratis.
Järnvägens passagerarunderlag sjönk så småningom dramatiskt, i synnerhet under 1950
och 1960-talen. I
stället för eltåg satte SJ in utslitna motorvagnståg. En bidragande orsak till nedgången var också införande
av högstadium i Eslöv. Eleverna på såväl grundskolans högstadium som gymnasium transporterades fortsättningsvis med bussar i stället för tåg. Sista tåget stannade den 11 juni 1982. Järnvägsstationen revs i februari 1984. En epok var till ända. Så nu väntar vi på ny era med pågatågstrafik på sträckan Eslöv-Teckomatorp med hållplats i Marieholm.
Marieholm som stationssamhälle tog sin början då järnvägen kom till byn. Det var ett tiotal hus som fanns i stationens närhet. Men så småningom slog sig alltfler ner i Marieholm. Hantverkare, handlare och industriföretag bidrog till att det lilla stationssamhället utvecklades.