Industri och handel

Yllefabriken

Redan omkring 1870 startade Magnus Sundelius ett färgeri intill Saxån i Marieholm. Samtidigt var han också ägare till Marieholmsgården, som fick en ny mangårdsbyggnad 1870.
Magnus Sundelius föddes 1825 och dog 1902. Dottern Selma, född 1866 och död 1935, gjorde betydande donationer efter sitt frånfälle. En stipendiefond för ungdomar och en julgåvofond till äldre ensamma damer.
Färgeriet nådde man via en enkel träbro över Saxån. Intill bron fanns ett ställe där man kunde tvätta i ån. Fabriksbyggnaderna var enkla och bestod av två gråstensbyggnader. Till området hörde cirka tre tunnland jord.
På våren 1892 såldes färgeriet till en handlare vid namn J.H.Bresky i Landskrona för 8700 kr. År 1898 förvärvades färgeriet av färgmästaren vid dåvarande yllefabriken i Furulund, Carl Hermann och beredningsmästaren vid samma fabrik, Jöns Hansson för 9000 kr. Kompanjonskapet blev kortvarigt och redan 1904 övertog Jöns Hansson ensam fabriken medan Carl Herrmann flyttade till Eslöv och startade en yllefabrik därstädes.

Redan från starten i Marieholm tillverkades ylletyger för att efter andra världskriget alltmer göra tyger med syntetmaterial. Inom fabriken fanns karderi, spinneri, väveri, beredning och avsyning. Således allt från ull till färdig vara. Karderi och spinneri är ett minne blott, då allt garn numera importeras färdigt.
Den skyttellösa vävstolen var en stor uppfinning för att höja produktionen och kom till Marieholm 1959. Tidigare skötte man en vävstol, medan samme person idag kan sköta uppåt 30 vävstolar. Arbetarstyrkan, arbetare och tjänstemän, uppgick som mest vid 1940-talet till ungefär 330 personer. Nu (1997) är antalet anställda ungefär 50 personer. Trots kraftig minskad personalstyrka är produktionen större nu än på 1940-talet. År 1998 tillverkades miljoner meter.

Ylleindustrin kom i en kris i Sverige. Många fabriker lades ner. Marieholms yllefabriks AB med nuvarande namnet Marifa har efter Jöns Hanssons frånfälle haft sonen Thure Hallmark och dennes son Hans Bertil Hallmark som chefer. Efter 70 år som familjeföretag såldes aktiemajoriteten 1968 till Almedahls-koncernen.
Jöns Hansson var i mångt och mycket en föregångsman i Marieholm. Vid sin 60-årsdag (Jöns var född i Landskrona 1855) skänkte han 5000 kronor till gångbanor och elbelysning i det blivande municipalsamhället. Jöns Hansson var med och bildade Reslövs föreläsningsförening redan 1903, byggde "Marieholms kulturhus" Samlingshemmet 1913-1914. Han startade bibliotek i Marieholm 1918 och skänkte en altartavla till Reslövs kyrka 1935. Till läggningen var Jöns Hansson bestämd och rättvis. I samband med sin 80-ärsdag 1935 instiftade han en fond, vars avkastning delas ut till arbetare och tjänstemän, som varit anställda länge inom företaget. För att hedra minnet av Jöns Hansson har en gata i Marieholm fått namnet Jöns Hanssons väg.

Den tidigare nämnda Marieholmsgården överläts av fröken Selma Sundelius till fabrikör Hansson, dennes dotter och svärson. 1948 köpte dåvarande Reslövs kommun Marieholmsgården, den så kallade Lantgården samt fastigheten Åkarp av Hanssons dotter Mina och hennes man överlantmätare Nils Svantesson i Kristianstad. Nils Svantesson befarade ett stort prisfall på jordegendomar och sålde därför. Förvärvet av jorden var en av de bästa affärerna som någonsin har gjorts i våra trakter. Nu med ens fanns det tillgång til tomtmark i riklig mängd.

Eskilsons cigarrfabrik

En annan industri i liten skala, som kom till Marieholm var Eskilsons cigarrfabrik på nuvarande Kvarngatan 23. Den startade 1874 och lades ner i samband med att tobakstillverkningen förstatligades 1915. Anders Eskilson var född 1850 och dog 1940. På fastighetens gård fanns den lilla fabriken samt tobakslager. Ett tiotal män och kvinnor arbetade hos Eskilson. Några rullade cigarrer medan andra spikade lådor, i allmänhet av importerat cederträ. Den sämre tobaken användes som omslagsblad till cigarrerna och kom från Annelövsområdet. Eskilson höll sig med häst och vagn för transporter av tobak och färdiga produkter som leverades till marknader och återförsäljare.

Trävarufirman Nils Perssons AB

Per Månsson startade 1872 på nuvarande Järnvägsgatan 14 en trävarufirma. Där såldes även stångjärn och kol. Rörelsen övertogs sedan av sonen Nils Persson som också aktivt deltog i det kommunala livet samt den lokala sparbanken. Tredje generationen, genom sönerna Egon och Helge Persson tog sedan vid och bildade aktiebolag 1930 under namnet Nils Perssons AB. Bolaget var ett känt företag i Marieholm under årtionden ända fram till 1970-talets mitt. Det hade då under några år ägts av Abrahamssons Trä i Landskrona.

Spannmålsfirmor

Omkring år 1880 hade Jöns Andersson handel med spannmål i en fastighet på nuvarande Kvarngatan 21 Marieholm. Sedan sonen Alfred Jönsson åren 1906-07 byggt en ny fastighet på Järnvägsgatan 12 flyttades kontoret dit. Samtidigt hade det på gården intill fastigheten uppförts en stallbyggnad för hästar och på andra sidan bangårdsområdet, på mark tillhörig Landskrona & Helsingborgs järnvägar, några magasinsbyggnader. Vidare övertogs andra byggnader, som bland annat tillhört grosshandlaren C.F. Neess i Landskrona. Född 1821 och död 1895. Många bönder levererade säd, i synnerhet havre som bland annat exporterades till England där hästarna, som drog Londons spårvagnar utfodrades med skånskt havre. På grund av ålder överläts aktiemajoriteten i slutet av 1940-talet i det tidigare bildade AB Alfred Jönsson till ett konsortium med Supra, Norsk Hydro och AB Carl Engström som huvudägare. Kontoret flyttades till det vid järnvägsstationen liggande gamla korsvirkeshuset.
På sensommaren 1952 brann det största av spannmålsmagasinen jämte tillhörande silo ner till grunden på grund av överhettning i en transportör till silosen. Företaget beslutade att man skulle uppföra en ny magasinsbyggnad jämte kontor samt en större silo i betong. Efter ett års byggtid kunde den nya anläggningen tagas i bruk. År 1967 blev AB Carl Engström ensam aktieägare och Marieholmsanläggningen blev en filial till huvudkontoret i Eslöv.

Mittemot på andra sidan spårområdet hade Skånska Lantmännens Centralförening i slutet av 1940-talet låtit uppföra en magasinsbyggnad som 1952 kompletterades med en stor silobyggnad och tork. Centralföreningen köpte i sin tur Engströmsfilialen i Marieholm på 1970-talet sedan hela Engströmskoncernen trätt i likvidation. Genom stora rationaliseringar och därmed färre enheter har sedan mitten av 1980-talet rörelsen i Marieholm överflyttats till Ekebykontoret och man har endast under kortare intervaller under sommaren mottagit spannmålsprodukter för omedelbara vidaretransporter. Båda silosarna revs 1996.

Tegelbruksaktiebolaget

Under en lång period tillverkades fasadtegel och dräneringsrör på Marieholms Tegelbruk AB. Bruket grundades 1889 och upphörde med verksamheten 1955. Efter en eldsvåda år 1909 byggdes tegelbruket om och moderniserades. Sin glansperiod hade bolaget på 1930-talet då man sysselsatte 20 man. På grund av dålig lönsamhet, föråldrade produktionsmetoder och brist på lera fick rörelsen läggas ner.
Först grävdes leran fram för hand och lastades i en tippvagn som drogs av en häst. Vagnen gick på ett smalspår fram till en omrörare som blandade leran med vatten. Lervällingen rann sedan ut i så kallade slamdammar för att vattnet skulle avdunsta. När leran ansågs vara lämplig för tegelframställning rullades den med skottkärror till en byggnad där den formades till tegelstenar. Därefter vidtog torkning och bränning. Många hus i Marieholm har uppfarts av rött fasadtegel frän Marieholms Tegelbruk AB. Teglen har god kvalitet.

En av Marieholms äldsta affärsrörelser är A. Callmer HB. Företaget startades redan under 1890-talet i en byggnad intill järnvägsområdet i Marieholm. Under årtionden har huvudprodukterna varit kol, koks, ved, järn- och trävaror. Numera är eldningsoljor och elektroniska produkter, som radio och TV stor del av försäljningen. S.Persson, C. Brandberg, A. Assarsson med flera har varit ägare fram till dess att Axel Callmer kom in i bilden i början av 1920-talet. Efter Axel Callmers frånfälle drivs rörelsen av sönerna John, Bengt och Folke.

Reslövs mejeri

På hösten 1890 diskuterades anläggandet av ett mejeri i Marieholm. Initiativstagare var mjölnaren E. Bendictsen på Reslövs kvarn. Den 1 september 1891 var första dagen för mejeriets öppethållande. Ordförande och verkställande direktör i det nya mejeriet blev patron Ernst Bellander, Reslövsgården. Första verksamhetsdagen mottogs 2149 kg sötmjölk och i slutet av 1930-talet 22000 kg från 364 leverantörer. Frågan om anläggande av ett nytt mejeri diskuterades livligt, men det blev aldrig av. I stället upptogs förhandlingar med Eslövs mejeri och mjölken forslades dit. Antalet leverantörer hade då börjat sjunka. Reslövs mejeri upphörde 1945.

Marieholmsortens Andelstvättförening

Den gamla mejeribyggnaden såldes till nybildade Marieholmsortens Andelstvättförening. Staten lämnade fördelaktiga lån till sådan andelsförening. Byggnaden kom aldrig att utnyttjas. I stället lät föreningen uppföra en helt ny byggnad i närheten. Den var färdig att tagas i bruk 1952. Föreningens initiativtagare var lantbrukaren Arthur Andersson, Reslövs boställe. Styrelsen fick god anslutning av andelsägare, som uppgick till ungefär 350 st. Till en början var andelen 80% hushållstvätt och 20% industritvätt. Siffran svängde snabbt, då antalet egna tvättmaskiner i hemmen ökade i rask takt. Mot slutet av föreningens verksamhet var de största kunderna institutioner inom kommuner och landsting. Föreningen kom på obestånd beroende främst på minskad tvättmängd, hård konkurrens och för stora lönekostnader. År 1984 såldes det till en privatperson, som snabbt fick företaget på fötter igen efter omfattande rationaliseringar.

Garveriet

Vid nuvarande "Mathuset" på Storgatan låg förr ett garveri troligen tillkommet under 1890-talet. Ägaren var Eskilander Pettersson och som hjälp hade han en man som allmänt gick under namnet "Petter garvare". Företaget garvade skinn och tvättade dem i den förbiflytande Saxån. Senare ändrade ån riktning genom en nygrävd fåra från 1950-talet. Den gamla fåran fylldes igen. Vägen, den nuvarande Storgatan: breddades och förbättrades. Garverirörelsen upphörde under 1920-talet. De till garveriet hörande fastigheterna revs i olika omgångar, mangårdsbyggnaden så sent som på 1980-talets mitt. I Saxån intill garveriet lät Marieholms municipalsamhälle år 1921 anlägga ett gemensamt tvättställe.

AB Extruding

År 1964 startade AB Extruding sin plastfabrik i Marieholm. Den flyttades hit från Löddeköpinge. Till en början hade fabriken flera ägare med Rune Hjalmarsson som vd. Ett dotterbolag etablerades i Glimåkra för tillverkning av plastpåsar medan man i Marieholm mest sysslade med formpressning av artiklar för hem och hushåll. Man gick sedan mer över till att tillverka plastdetaljer till bilindustrin. Sedan Rune Hjalmarsson sålt företaget 1979 har antalet ägare varit flera. 1993 hette företaget Euro parts AB och ägdes av norska Stat-Oil. Antalet sysselsatta i företaget var som mest ett 30-tal personer. 1996 flyttades rörelsen till Gnosjö i Småland. 1998 köptes fastigheten av Eslövs kommun som redan samma år hyrde ut lokalerna till plastföretaget Hammarplast - Proform AB.

Marieholms Korv AB

På nuvarande Kävlingevägen 5 övertog makarna Jöns och Betty Nilsson år 1909 ett slakteri av Nilssons fader. Efter Jöns Nilssons frånfälle 1923 drevs rörelsen av änkan fram till dess att sonen Yngve Nilsson övertog rörelsen 1944. 1965 sålde Yngve Nilsson charkuteriaffären till hustruns brorson Kjell Dahl. Denne upphörde relativt snabbt med öppen affärsrörelse. I stället koncentrerade han sig på tillverkning av charkuterivaror med rökt korv som specialitet. Korven tillverkades efter ett gammalt recept från tidigare ägare. 1974 flyttade rörelsen till industriområdet i Marieholm, där en nyuppförd fabrik togs i bruk. De gamla lokalerna på Kävlingevägen hade blivit för små på grund av ökad produktion. Den rökta korven är välkänd både inom och utom Skånes gränser. Uppåt ett 20-tal personer är anställda.

Betupptagning

Den södra delen av Skåne är lämplig för betodling. Många lantbrukare i Marieholmstrakten odlade sockerbetor, som var lämpligt även för växtföljden. Många fick extra sysselsättning med att på våren gallra betor och på hösten ta upp dem. Det kom folk från Småland för att arbeta i de Skånska betfälten. I Marieholm fanns under många år en betvåg som låg intill nuvarande Bruksgatan, där det nu finns en transformatorstation. Betvågen sköttes av en föreståndare samt ett tiotal man. Svenska Sockerfabriks AB ägde marken.
Lantbrukama kom med häst och vagn och sina sockerbetor. Efter vägning skedde avlastning. Det stod ett antal vagnar uppställda på stickspår på bangårdsområdet. Lastningen skedde för hand med grep. Sedan byggde sockerbolaget anordningar för lastning och tippning av betorna. Efter avlastningen vägdes den tomma vagnen för att man skulle kunna se mängden levererade betor. Betorna forslades med tåg till den på 1890-talet byggda saftstationen i Teckomatorp. Saften rann sedan i rörledning till sockerbruket i Lands- krona.

Efter andra världskrigets slut då traktorn alltmer ersatte hästen som transportmedel kördes betorna direkt till Teckomatorps saftstation. Sedermera upphörde såväl saftstationen i Teckomatorp som sockerbruket i Landskrona och betorna forslades fortsättningsvis till Örtofta sockerbruk. Betvågen var bra ur sysselsättningssynpunkt. Många som arbetade på Marieholms tegelbruk från vår till höst, kunde under oktober och november få arbete på betvågen. Arbetslöshetsperioden under vinterhalvåret kunde därigenom förkortas.

Möllan

Kvarngatan i Marieholm är uppkallad efter en kvarn, en så kallad "stubba mölla" som låg vid gatans norra del. Här fanns förr ett litet lantbruk och dit hade man flyttat möllan 1919 från en plats i Sibbarps by. Möllan revs 1931 då lantbrukarna alltmer hade installerat egna eldrivna kvarnar. Möllan drevs av två generationer. Först Hans Andersson och sedan sonen Pål Hansson. Pål ägde också en liten jordbruksfastighet på nuvarande Kvarngatan 31. Fastigheten kallades för "Rödaborg". Jorden blev sedan såld till tomter och i början av 1920-talet köpte byggmästaren Sigfrid Svensson byggnaderna. Gården var delvis kringbyggd och försedd med port. Svensson rev en del gamla byggnader och förbättrade mangårdsbyggnaden. I slutet av 1920-talet uppfördes på tomten en byggnad för snickeriverkstad.

Intill hade Onsjö härads vägdistrikt under en lång följd av år sina garage och upplagsplats. Från och med år 1944 övertogs underhållet av de större vägarna av staten. 1971 inrättades Statens Vägverk som regionvis skötte underhåll och nyanläggningar. Då tomten i Marieholm var liten till ytan och garagebyggnaderna primitiva flyttades det hela till Svalöv. Där uppfördes nya och mer ändamålsenliga lokaler och garage.

Smedjor

I det gamla bondesamhället var smederna betydelsefulla. I Marieholm har det funnits två smedjor. Den äldsta var belägen på Kvarngatan, och kom till år 1898 och lades ner 1969. Under en kort period var det sedan VVS-verkstad, plåtslageri och slutligen reparationsverkstad för bilar. Antalet smeder var under olika perioder sju stycken, varav den siste smeden Ernst Andersson innehade rörelsen i hela 40 år, nämligen mellan 1929-1969.
Den andra smedjan låg på Storgatan och började sin verksamhet 1905. Antalet ägare här har varit ännu färre, närmare bestämt tre stycken.
Den lilla oansenliga smedjan blev under årens lopp föremål för ett flertal om- och tillbyggnader. Smedmästare J.E. Nilsson innehade rörelsen i närmare 40 år. En av Nilssons söner Lars Nilsson utvidgade fastighetsbeståndet och startade AB Spaltex, som tillverkade och handlade med reservdelar till jordbruksmaskiner m.m. Rörelsen flyttades i början av 1980-talet till nybyggda lokaler i Eslöv. 1999 nyetablerades en rörelse för bilverkstad och däckservice. Båda smedjorna bedrev på sin tid även hovslageri, det vill säga man skodde hästar.

Övriga affärsrörelser

Antalet affärsrörelser i Marieholm har varierat starkt under årens lopp. I "Kalender öfver Skåne och Blekinge" från 1904 kan det konstateras att antalet handelsrörelser var 18 stycken, varav 4 stycken bedrev diversehandel. På nuvarande Järnvägsgatan 24, huset uppfört år 1879, startades redan på 1890-talet en diversehandel. Rörelsen upphörde 1968, och den siste ägaren var Tage Svenssons stbh.

Mitt i samhället på hörnan mot yllefabriken hade Lars Persson en liten affär och mittemot på andra sidan gatan höil "Nya godtköpsaffären" till, ägd av P.N. Sandin. "Hökare" Lars Persson överlät rörelsen i början av 1920-talet till den kooperativa rörelsen, som i olika repriser byggde om fastigheten, varav den största tillbyggnaden i två våningar skedde 1932. Marieholmsbutiken var filial till huvudbutiken i Teckomatorp. Namnet var Teckomatorps kooperativa förening.
1989 lades rörelsen ner och föreningen trädde i likvidation. Fastigheten såldes till konkurrenten ICA. Den ägs numera av leksaksgrossisten Lekland.

I början på 1900-talet öppnades också en liten diversehandel i nuvarande Kvarngatan 27. Det var toffelmakaren Johan Forsbergs hustru Bengta (Betty) som startade affär. Rörelsen såldes 1922 till Johan Håkansson, som hade affären till år 1950. Sedan var det ytterligare två ägare fram till dess att rörelsen flyttades år 1980 till en nybyggd hall vid Storgatan kallat "Mathuset". För närvarande är det en klädesaffär inrymd i lokalen på Kvarngatan 27.

Går vi tillbaka och bläddrar i 1904 års kalender finner vi följande näringsidkare: Bagare, byggmästare, målare, skomakare, skräddare, slaktare, urmakare och vagnmakare. Största antalet affärsidkare hade nog Marieholm under 1950-talet. Antalet speceriaffärer var fem stycken. Det fanns fyra bagerier, tre charkuteriaffärer och sex affärer av annat slag. Bland hantverkare dominerade herr- och damfrisörer, som var sju till antalet. Marieholm hade sin blomstringsperiod under de åren då Marieholm var egen kommun, det vill säga åren 1952-1970.